Denna vackra junidag skulle kärringa Bengtsson till staden och handla. Spiral Stairs skulle spela för nyktra ungdomar och idioter skulle slåss och ragga babes på Skutan. Vi kom dit på dagen och soundcheck och annat tjafs är ointressant eftersom ingen ens kommer ihåg vad det kostar att ringa före klockan sju på en vardag. Men i alla fall. När spelning väl skulle till att börja så var det ganska mycket folk inne i hangaren. När Lidköpings hjältar hade spelat 2 - 3 låtar var det inte lika trångt där inne. Detta kan ha berott på att vi öppnade med Splendid och Horlåten och denna punkexplosion skrämde bort alla r'n'b-less-than-fjortisar-nollor.

Eftersom spelningen är filmad så har materialet analyserats av en panelhöna som heter Gjördis. Hon kom inte fram till nåt vettigt men det gjorde vi. Det överdrivet mest pinsamma under spelningen var när Länsmanssonen Fritjof Stambana spelade av en sträng på sin förbannade gura. Under hela den vackra Brush my hair så spelade han nästen inte en ton. Däremot så sjung han och Kerstin Hallins son mycket fint och Carl sov eller spelade TV-spel med Martin i hans lägenhet i bastrumman. First class var en fin låt och Eating a boy called glue var rå. Men det är ointressant. För detta arbete fick grabbarna grimas 500 kr av vilka posten tog 20 och staten sakerligen resten för att bekosta byrakrati och Göran Perssons groteska matvanor.

Tillbaka