Talangjakt på De la Gardie!

Det var rätt ballt. Större delen av skolan såg oss denna gång. Vi spelade i och för sig bara en låt, men ändå. Låten vi ärade publiken med var färska Stars, en härlig poplåt som svänger riktigt bra, tycker vi i alla fall. Vad folk tyckte om oss är svårt att säga. Vi har fått en del bra kritik faktiskt och det är ju uppmuntrande.

Introt till låten, vid detta tillfället, är en given klassiker. Vi monga runt oss lite, gjorde lite konstiga ljud med instrumentena osv, vilket fick Ulf Bengtsson att fråga oss om vi lyssnar på Sonic Youth. Slutet på låten blev också så ungefär, fast det var inte meningen. Det var bara så att vi var så otajta där så det blev som det blev helt enkelt. Klanen var där, trots sin ringa ålder. En annan rolig grej var att Daniel (mer säger vi inte) skrek Spiral Stairs skit högt precis innan vi kom upp på scenen. Det var roligt tyckte vi. Efter att ha sett videoinspelning från evenemanget så är vi väl ganska nöjda. Konstigt nog var ljudförhållandena de motsatta mot vad de brukar vara. Nu hördes sången och Simonsons gitarr bra, medans Carls gitarr och basen försvann lite. Normalt sett brukar det inte vara så.

Förutom oss så framträdde 11 andra nummer. Vissa mindre seriösa än andra. Det var många hårda killar som spelade hård musik som gjorde oss jätte rädda. Sen var det några andra. Vi stör oss som fan på de som spelade ett U2 medley eftersom inte sångaren sjöng ut riktigt, dvs han gick ner, inte upp, när han sjöng refrängen i In the name of love. Vann gjorde två personer som sjöng nån jävla raplåt. Inget i min smak, kan tilläggas. Det är bara Sebastian som gillar sådant i Spiral Stairs. Varför? Det vill jag inte gå in på.

Tillbaka