Äntligen den efterlängtade spelningen med Reaching for the sky without brains. Så tyckte Spiral Stairs. Detta evenemang hade planerats under hela januari och februari så förväntingarna var höga. Anledningen till detta var förstås att Spiral Stairs inte hade spelat live sen Tomterock i december för Carl och Martin bor utomsocknes.

Sen var det ju annat på gång också. Idén om att spela hela 13 låtar föddes nån gång av Carl då han ville slå rekord. På Solkult förra året spelade vi ju 12 låtar. Men vem skulle bestämma vilka alla dessa låtar skulle bli då? Jo det var faktiskt till nästan 100 % demokratiskt denna gång. Förr i tiden brukade det va nån i bandet som slängde ihop en setlista och så godkände de andra den. Kanske ändrades något litet ibland. Men nu gjorde vi som så att varje bandmedlemm tog ut 13 låtar som han ville spela, inklusive de två nya låtarna. Sen tog vi helt enkelt de låtar som fick flest röster. Skit samma, det kanske är ointressant. Men sen skulle vi ju lära oss alla 13 låtarna också. Stackars Karl Hallin kunde endast fyra av dem så han fick verkligen ligga i. Men till slut lärde han sig alla låtarna och allt var frid och fröjd. En stor eloge till honom!

Det repades lite på helgerna innan Carl kom hem. Sen när han kom hem så repaes det ännu mer. Vi skulle ju spela tillsammans med R.f.t.s.w.b. och ett tag var det snack om att vi skulle göra nåt ihop på slutet men det rann ut i sanden eller slasken. Jag kommer inte ihåg vilket det var. Vi fick i alla fall ta dit alla grejer själva, trummor och förstärkare och sånt. Det gick bra. Soundcheckningen och det gick smidigt också. Reaching spelade först och de spelade faktiskt 10 låtar. Jag tror att det var rekord för dem också. Är inte helt säker men tror det. De spelade en trevlig spelning i alla fall.

Några veckor innan spelningen sluddrade Simon något som: "Ska vi köra låtarna i bokstavsordning?". Det gjorde vi i alla fall och det var extremt coolt tycker vi svagt självkritiskt. Låtarna flöt på bra under spelningen. A cop in Helsinki (theme) var först ut och första gången vi spelade den live med en riktig text. Två nya låtar var det ja. Först av dem var Instrument output. En väldigt lång låt, känns det som, men ändå väldigt skön. Den fick ett visst positivt gensvar. Andra nya låten var den rockiga No reason to smile. Vi hann med många klassiker och vi spelade även Summer in my shoes med keyboarden. Allt som allt var det en mycket trevlig spelning med en trevlig publik. Den var nog drygt 35 min i längd. Vet inte det säkert men något sånt borde det ha varit. Efter denna spelning har alla fått upp suget att spela mer live.

Tillbaka