Spiral Stairs gör för andra året i rad en spelning på bakgårdsunpluggeden. Som alltid är det trevligt att spela på EFS och denna gången var det också meningen att det skulle bli lite skön stämsång för vi ville krydda till det lite. Av anledningar som bara hans arbetsgivare och trollen i Danmark, Åbo, Murmansk och Lenin vet så kunde inte Martin spela med oss denna afton. Dock var han där och såg på men han hade ingen tid innan spelningen att repa och så. Ja ja, Carl, Fredrik och Karl Hallin fick klara sig utan Martin och det gick väl ändå.

Givetvis gick det inte att spela på EFS utan att det blev lite förseningar och dyl. men det är ointressant. Medans den förväntansfulla publiken väntade förväntansfullt med höga förväntningar på den tappra trion stod Martin på den lilla provisoriska scenen och pratade med konfranzijärerna Aron och David om det nu var de som var det. De hade allmänt kul tills resten av Spiral äntrade scenen. Fyra låtar spelades denna afton.

Dessa fyra låtar var ganska intressanta. Vi inledde med en lugnt akustisk stämsångsversion av punkdängan Green ice. Det var roligt och kul. Nästa låt till rakning var What's so special about Arkansas? som ju är vår mest balladliknande låt. Den spelade vi även förra året på unpluggeden. Den gången var dock Simonson mer skärpt, vilket man inte kan säga om i år. Hehe, stackarn visste varken vart han var eller vilken låt han spelade för ett kort tag, men det fixade sig tillslut och allt blev frid och fröjd. Brush my hair var vid denna tid en helt färsk låt som bara spelats live en gång tidigare, men då inte akustiskt så klart. Den gick bra och innehöll allehanda stämsång och melodier som gjorde alla våta i byxorna. Sist ut var en specialversion av klassikern Summer in my shoes. Det speciella var att Carl sjöng och Simon spelade orgel. Det var väldigt fint och populärt och ska spelas in på skiva någon gång.

Förutom Spiral Stairs spelade en hel massa andra grupper och artister. Vi kan nämna Reaching for the sky without brains, de andra får vi nog återkomma till då vi inte kan eller vill nämna dem nu. Hahaha.

Tillbaka