Tomterock för tredje året ... inte i rad men ändå ... en gång om året får vi i alla fall vara hjältar och det är vid detta tillfälle och alltid lika kul. Under dagen repade först Hallin och Simonson enligt vissa rykten, soundcheck och sånt följde ... bla bla bla. Vad Martin och Carl gjorde under tiden stofilerna filade på sina fingrar vet inte alla men antagligen var det så odramatiskt att dom var på väg från sina respektive hemstäder för att sedan ansluta sig till gruppen. Givetvis innan soundcheck, Joel.

Pga av att Dejlemo och Simonsoppa gjorde färdigt den nya läckra demon With love from Farmington som ju faktiskt släpptes i och med spelningen, så kom de två herrarna lite sent till kvällens tillställning. Vi skulle spela kl. 22.00 och egentligen vara där en halvtimme innan smeten stelna, men nu kom de två brudgummarna till kyrkan precis när bröl-loppet skulle ta sin början och det var ju inte populärt. Clexmon Fixmo Tand tog saken i ett redigt tag och slängde sig upp på scen och framförde sitt, inte allt för långa, nummer. Så de sena, men inte efterblivna, medlemmarna i Cunting Cunts (Spiral Stairs) fick sitta och vänta ett slag. I "logen" där uppe i det lilla vindsrummet bråkades det flitigt med en massa vilda ungar som hade fått för sig att det var kul att kasta gossedjur på Carl och Simon och massa annat löst folk. Men till slut var det ju ändå dags att spela och publikens förväntan gick nästan att ta på sig, som en vante.

Spiral Stairs öppnade med en ny låt för att hedra de tappra i publiken. Låten är en saftig Blink 182-liknande sak som kallas inget mindre än First class teenage punk. Den gick nog bra och att publiken skulle tyckt dåligt om den "is not an option", som det ju så snyggt kallas i vissa kretsar. Sen följde en gammal slagdänga som Drick-mongot, aka DM, alias Martins lillebrorsa, har tjötat om i månader - Bathing-gown. Den spelades och gick väl så där. Efter det drog vi av tre låtar från nya demon i rask följd - Arkansas?, She wrote her number ... och Brush my hair. Sistnämnda låt verkar ju för övrigt vara omåttligt populär. Nästa låt till avronkning var den låten vi använde som outro på djurens rätt en månad tidigare. Alstret, som nu var en färdig och rockande låt, kallas Janus Daniel, ett av de mer skumma namn Spiral Stairs kläckt ur sig. Under mitten partiet i låten, som ju är ganska klämkäckt, började Hallin klappa i händerna och fick med sig nästan hela EFS-publiken med en entusiastisk Per Olausson i spetsen. Mycket trevligt med stämningen och allt. Följde gjorde Excellent student som ju rockar som få. Sist ut var ett embryo, eller outro, som vi kallade Wonderboys. Den innehåller den småroliga textraden "Beating Bulldogs played at my wedding - yeah". Det upptäckte grabbarna i Bulldogs och detta verkade i alla fall göra ett hyfsat positivt intryck på våra bukbröder.

Efter spelningen gjorde Spiral Stairs stan, precis som våra reklamplanscher hade förutspått. Det kan nämnas att delar av bandet (alla utom Hallin) tog sig till nån slags fest hos O's flickvän. Det var trevligt och allt sånt. Vilka som mer spelade på Tomteronken kan vi återkomma med om det passar sig och barnen.

Tillbaka