Vår första spelning i Skaraborgsmetropolen Skövde. Det skulle bli ett spännande äventyr var det tänkt. Dock var det hela ganska odramatiskt och i vissa fall tråkigt. Eftersom Carl kom hem från Göteborg ganska sent och Martin kom hem från Trollhättan ännu senare så kunde inte de fyra tappra repa något innan konserten. Något som skulle sätta sina spår i en del låtar. Med Simonson vid ratten begav vi oss i alla fall över Billingen i en fruktansvärt snöstorm. Stället verkade vara trevligt och det kunde säkert bli bra. Vi spelade med två andra band, vilkas namn vi förträngt, och vi blev lottade som första band i ordningen. Det tyckte vi inte gjorde så mycket då vi ju kunde komma hem till Lidköping för en praktition av hårt supande. Tyvärr gjorde detta dock att det var rätt så folktomt i lokalen när vi spelade. Siffran 30 kanske passar. Men dött var det hur som helst.

Våran låtlista var av en jävligt hittig parad som bara med sina låttitlar borde ge ett skivkontrakt i 10-miljonersklassen. Vi öppnade med Original fryday som ju är bra och den gick bra förutom att Simonson fick stötar av mikrofonen och det var ju inte så skönt för en kille med fjunigare skäggväxt än en tonårsraggare. Innan nästa låt, som var First class teengage punk, så byttes dock micken. Vi drog av några hits och sen var det dags för färska Janus Daniel, som för övrigt är typ våran lättaste låt. Men av någon anledning så var Carl lost i hela låtjäveln och han tyckte det var obcent pinsamt. Nästa låt som var Golden gaze hade också eroderat ur Carls minne och han glömde av hur han skulle spela i ett av partierna. Men med Simons fasta gitarrackompanjemang så blev det ingen katastrof för det. Dessa minnesförluster skyller Carl på det faktum att det ju inte var något rep innan konserten. Konserten avslutades hittigt med Excellent student och Spiral Stairs åkte hem illa kvickt. Vad som hände sen är inte något som ni kan läsa om här. Däremot kan ni kanske göra det i flera polisrapporter, dagstidningar och givetvis i Dagboken.

Tillbaka