EFS- Lidköping - 2002-04-12
Publik: ca 50
Låtar: I shaved the cat - I wore the coat
Brush my hair
You don't got style if you don't got your own (you're a whore)
First class teenage punk
Janus Daniel
Eating a boy called glue
Summer in my shoes

 

Denna jämeliga spelning. Carl, Karl och Fritijof repade lite kort på kvällen. Sen skulle de dra till EFS och möta upp med Martin för soundtjeckoslovakien. Men på EFS var det mer öde än på en gudtjänst i deras granne Svenska Kyrkan. Numera lockar bara gaybröllop gräddan av Lidköpings sociala elit till kyrkan. Så grabbarna grus drog och käka istället. Men detta är vanligt dagbokstjafs. Soundcheck följde lite senare och efter det var det brott för fijolerna i Spiral Stairs skulle inta scenen redan vid 21:00, som ett straff för deras förmåga att veta mer om tid och dylikt än resten av medborgarna i medborgargardet.


Detta gjordes och som första låt spelades den gamla klassiska instrumentala låten. Den kändes lite seg och lam. Uddlösare än städerna kring Uddevalla. Den följdes av Brush my hair och det var en bra låt. Medhörningen var lika med noll, dvs helt död, och detta försvårade för Lidköpings hjältar att spela tight och så som de kan. Men det gick bra hittils. Tredje låt var den som lite slarvigt brukar kallas You're a whore. Det är bara för den har så lång och jobbig titel. Detta var första gången den spelades i Lidköping och det kändes som om den fick ganska mycket applåder. Efter det kom First class, vid det här laget en given och stabil låt som är en go poplåt. Sen var det dags för rocknummret Janus Daniel som handlar om hur mycket vi gillar att spela kvinter och dylikt. Näst sista låt var Eating a boy called glue, en helt färsk saga. Repades för första gången helgen innan denna spelning men den är så lätt så det var lugnt. Den är inte så snabb, men den är ändå kort, och äckligt go. Allright! Sist ut var ärkeklassiska Summer in my shoes, som ändå var lite ringrostig för det var längesen den var som hetast. Även om låtens kvalitet aldrig kommer att sjunka, den är ju faktiskt extremt popig och go.


Eftersom vi spelade först så kunde det ju varit lite mer folk än det var men det är inget att göra åt. Det gjordes några småmissar med det var inte så farlig. Spelningen får väl betyget godkänt men går inte till historien som en av våra bästa eller roligaste. Förutom oss spelade ett Varaband, Reaching afro sky but don't care och Bente.


Tillbaka