Utan Dalemo igen. Det var meningen att han skulle vara med och spela denna afton, men tyvärr kom han hem en dag försent. Synd tyckte både bandet och Lisbet.

Nåväl, vår vana trogen repade vi endast lite ett par timmar innan spelningen. Denna gången var det Martin, bosatt i Trollhättan, som var den skyldige rövaren då både Hallin och Fredrik var tillgängliga i Lidköping. De två sistnämnda hade dock repat lite nån dag innan. However, det lät riktigt illa i replokalen och vi undrade vad som var fel men vi kom inte på nån bra ursäkt. Så här i efterhand kan man tänka sig att det var Hallins ostbågar som spökade lite...

Efter repet var det dags för en sån där extremt tråkig och, på EFS, meningslös soundcheck. Vi har aldrig gillat det och förmodligen lär vi aldrig börja tycka om såna otrevliga saker heller. Vi gjorde det snabbt och gick till replokalen igen.

Det var meningen att vi skulle stiga på scenen vid 22-tiden och satt därför i god Sofieroanda och slöade i lokalen i väntan på att tiden skulle gå. Då plötsligt ringde Per Hallberg, målvaktsfantom och tillika gitarrsmekare, och frågade om Den siste baronen kunde få spela på våran tid eftersom han hade ett viktigt möte att gå på. Språkröret Hallin var föga intresserad av bytet men tillslut gav han med sig eftersom han är en vänlig själ. 22.30 var tiden som gällde nu och helt plötsligt hade vi mer tid att jäsa på. Men efter en kort stund ringde den gode Hallberg igen och sa att vi skulle spela klockan 22.00 igen. Helt plötsligt var det slut på de slöa fasonerna och dags att traska iväg.

I god Spiralanda kom vi i tid och fick snällt sätta oss och vänta en stund. Medan vi satt där och såg söta och blida ut kom Per Olausson, poppastor till yrket, in och pratade med oss. Han anspelade på sex, droger och rock & roll medan vi snällt och glatt satt och lyssnade. Sen gick han och vi satt kvar tills det var dags att stiga på scenen.

Själva spelningen bjöd på en del tevliga låtar som vi inte spelat på ett tag. Eller vad sägs om Green Ice som avstamp? Det var dock meningen att vi skulle köra den lite långsammare än vad som är brukligt, tror dock inte att det blev så tillslut. Efter den lite halvpunkiga låten med rolig text var det dags för Peltor the Vulture, lite av en favorit i bandet. Som alltid var den go och satt som en macka i strupen på en gammal dam. När vi hade hjälpt damen med att återfå andningen sprang vi snabbt upp på scenen och drog av en riktig klassiker, Usula! Den låten har en riktigt go refräng och den satt riktigt hyggligt för att inta ha spelats på väldigt väldigt länge. Explosion! Danish Crab! Förmodligen den bästa låten vi har på lager för tillfället. Vi gillar den, publiken gillar den och Hallins mamma gillade den t.o.m. Smack! Vi avslutar sedan med Original Fryday och går sedan av scenen.

En ganska bra spelning, men eftersom det var på EFS blev det ändå tråkigt. Publiken ser ut som lik, ljudet är dåligt och så vidare. Positivt dock att flera av personerna i publiken lovordar Danish Crab ännu en gång, sånt är kul. Vi får dock se om det blir någon mer spelningen där i framtiden. Inte på bra länge i alla fall...

Andra band som gav ljud ifrån sig var bland annat Den Siste Baronen och Third Floor.

Tillbaka