Milda moster!

Ungefär ett år sedan vi spelade live senaste gången, så det var lite nervöst och ovant minsann. Någon soundcheck fick vi inte, men det var nästan lika bra det, för det är inget vi tycker om. Jaja, skitsnack och trams...

Vi klev på scenen vid 18-tiden och tänkte dra igenom ett par låtar av blandad kompott. Nytt och gammalt, bra och läckert. Publiken var lam, ja riktigt usel om man får vara hård och dömande, och det får man ju.

Vi började med godbiten Original Fryday och kände direkt att det funkade bra. I ren iver drog Martman igång Pick-a-box medan Hallin, törstig som han var, drack vatten och hamnade i skamvrån. Men Martin var snäll och började om från början, allt för att det skulle bli så bra som möjligt. Näst på tur stod en jobbig tjej vid namn Ursula, men eftersom vi precis skulle spela en låt med samma namn blev det så att vi fick all uppmärksamhet istället, så ingen vet riktigt var tjejen tog vägen. Synd för henne, men vi satte våran låt bra och drog sedan av Green Ice och First Class Teenage Punk innnan det var dags för lite nedvarvning och nya grepp. A Cop In Helsinki (theme), en gammal goding, fick åter nytt liv och spelades på lite småmysigt och lugnt sätt. Mer sånt! Avslutningsvis drog vi av kanonerna Danish Crab och Janus Daniel innan vi belåtna gick av scenen. Det enda som egentligen saknades var Carl Dalemo.

Tillbaka