Recensioner av Nice People Likes Us

Pernilla Davidsson - Chrome Magazine - 2004-??-??

Betyg: 3/5

Spiral Stairs har tagit sitt namn från gitarristen i underbara Pavement, vilket gör att jag redan från början känner mig lite positivt inställd till gruppen. Dock spelar Spiral Stairs musik med lite mer fart. Ibland går det så fort att sångaren snubblar över orden som om de vore dominobrickor.

Inledande poppärlan You And Me And Alcohol har snott sitt intro från den gamla dängan The Locomotion. Men det gör ingenting. Att sångaren inte sjunger lysande kvittar också när bandet i nyssnämnda låt har lyckats snickra ihop en smittande och perfekt poprefräng.

De efterföljande låtarna på demon är inte lika självklara, men Spiral Stairs musik är charmig och lättillgänglig. Kan gruppen bara avhålla sig från de mer extrema formerna av stämsång så blir det ännu bättre

Mikael Mjörnberg - JOY - 2003-12-03

Betyg: 2/5

De här gossarna bjuder på en särdeles blandad kompott av poprock med lite lätta punkinslag. Ibland skamlöst dåligt, men också riktigt bra stundtals. Det jobbas en hel del med bakgrunds stämmor, något som ger en trivial känsla till musiken. Även om bandet stundtals tycks villa bort sig helt verkar de ändå ha full koll på vad de pysslar med.

Är det något det här bandet har så är det glimten i ögat. Det vilar en uppsluppen stämning över demon som är tilltalande för lyssnaren. Inte nog med att musiken är lite lätt flamsig, det räcker med att läsa låttitlarna för att börja fnissa. Plattans bästa spår doftar lite lätt av Blink 182-punk och skulle ha platsat i vilken amerikansk collagefilm som helst, att då döpa den till First Class Teenage Punk är stor humor! Musikaliskt svänger det från sockersött till catchy punkaktigt på ett ganska ogenomtänkt sätt, men i och med humorinslaget kan man ha överseende med detta.

En tokrolig approach gör dock inte allt. Visst är inledningsspåret You And Me And Alcohol en juste melodi, men det är inte i närheten av att hålla genom alla de åtta låtarna. Sånginsatsen är inget vidare och flera av spåren säger mig ingenting. Mer än att trycka på forward på fjärrkontrollen då. Spiral Stairs borde ha sparat sina bästa idéer och satt ihop en demo med betydligt färre låtar. ”Nice People Like Ss” blir för trist helt enkelt. Jag tvivlar dock inte på att jag kommer lägga bandnamnet på minnet. Återigen har humorn visat sig ha stort inflytande över mig.

Andreas Hellsén - Parkside Fanzine - 2003-10-08

Spiral Stairs kommer från Lidköping och har spelat tillsammans sedan 1998. Efter tre stycken demos som är inspelade på diverse portastudios i replokalen har de nu satsat på att spela in på "riktigt" och släppa en ny demo.

Spiral Stairs bjuder på en ganska trallig och glad pop och jag får en känsla av svenskt 90-tal och band som Brainpool poppar upp i huvudet när låten 'You And Me And Alcohol' drar igång. Det låter bra men absolut inget märkvärdigt, tycker i alla fall jag, men jag har alltid haft ganska svårt för sån här trallig pop. Låtarna och framförandet är det inget fel på i sig, bara det att det inte faller mig i smaken.

Demon innehåller 8 låtar. Kanske i längsta laget kan tyckas men då längden ligger på runt två minuter känns det inte som det är för långt. Något som däremot är lite tråkigt är att låtarna är ganska lika varandra. Det är mycket "aaaahhh" körer på refrängerna och något svängigt gitarrplink i mellanspelen.

Annars tycker jag det är bra och helt klart värt en lyssning, särskillt då om du är inne på lite gladare musik. Kolla in deras hemsida, ladda hem en låt och se vad du tycker. Om jag får ge förslag på de som går att ladda hem så rekommenderar jag 'Janus Daniel' eller 'First Class Teenage Punk'.

Emelie Bååth - Tjyvlyssna.com - 2003-10-06

Jag vet i princip ingenting om bandet Spiral Stairs och på ett sätt känns det ganska skönt. Då kan man bedöma en demo helt utifrån dess egna sanna innehåll och förutsättningar. Man har inga förutfattade meningar i huvudet eller känner kusinen till trummisen.

De inleder med "You And Me And Alcohol" en glad dänga som har en ganska fyndig text. "Janus Daniel" som följer, svänger ordentligt bra och är det bästa spåret på plattan. "Eating A Boy Called Glue" är lite lugnare och har ett tonårstrotsigt Oasisgung i sig. Jag ser framför mig hur medlemmarna i Spiral Stairs har lite för långa luggar, slitna jeans och solglasögon även när det är molnigt.

"First Class Teenage Punk" är en riktig dänga, och jag blir på ganska bra humör fast när de i låten därpå skriker och kallar nån för hora och bitch ska jag försöka låta bli att bli upprörd. Det är det musikaliska materialet som räknas antar jag, fast helt rumsrent blir det inte.

Helhetskänslan är att de skulle behöva lite mer varierat låtmaterial, en del repande och mer träning i studioteknik och sannolikt behöver de även mogna som band. Man behöver framför allt hitta hem i sången, som stundtals är väldans falsk, för att nå ända fram med sitt collegerockinspirerade projekt som definitivt har hitpotential.

Peter Åstedt - Dead Frog Records - 2003-10-03

Betyg: 3/5

Happy pop. The singing could be better, that was my first thought, but by the end of the first song I’m no longer certain about that. It kind of fits in with the music. The lyrics should absolutely be kept. I’m still as unsure at the end of the demo. Should the singing be improved or should it be like this? Sometimes singing out of key works well in a song, but it’s not always a good thing. The public will have to decide. The music is otherwise really fun to listen to and really good. It gets a 3+.

Jerker Kaj - Idoler och Drömmare - 2003-04-19

Nice People Likes Us innehåller åtta lagom långa låtar. Låtarna är kring 2 minuter med några undantag och jag tackar och bockar för det. Långa solon och för många verser skulle sänka skivans tempo. På de åtta låtarna blandas det friskt mellan poplåtar i Wannadies / Popsicle skolan medan man ibland får en känsla av att punkband inspirerat grabbarna i Spiral Stairs, som stundtals låter som ett mesigt Green Day. De enkla melodierna får mig också att tänka på svenska Kapten Kermit.

Jag tycker det är rätt tråkigt även om jag gillar sången, körerna och handklappen. (Jag kanske tjatar om att handklapp är underskattat men det är ett faktum!) Melodierna är bra men jag tycker de flesta gitarrslingorna låter mesigt liksom de flesta kompgitarrerna också.

På Peltor the vulture hörs tydliga influenser från Bad Cash Quartet medan First Class Teenage Punk får mig att minnas ett Sundsvallsband som hette Sidewinders eller någonting. Mycket olika influenser är förstås positivt och gör skivan mindre tråkig. Jag tröttnar ändå av tidigare förklarade anledningar.
Rockiga You Don´t Got Style If You Don´t Got Your Own (You´re A Whore) är min favorit. Bra titel förövrigt.

Erik Östholm - Snelugg - 2003-02-15

Betyg: 6/10

Vissa band ger mig bara ett sånt välbehag i magen, trots det att det egentligen inte är något speciellt med musiken. Spiral Stairs är ett av dom banden. Med en glad trallig pop framför dom låtar med mängder av melodier och en hel del humor.

Till att börja med måste jag säga att texterna är roliga. Vad sägs om uttryck som "smoke a joint, fuck a teacher..." från låten "Peltor The Vulture". Det beskriver hela demon ganska bra, bandet verkar ha fifty fifty vad gäller allvar och humor. Men det verkar ju vara grejen för band som Blink 182, Green Day - ni vet...

Demon innehåller 8 lättsmälta tralliga sånger med mycket körsång och även handklapp vilket lyfter låtarna. Enligt mitt tycke kan denna typen av musik bli enformig i längden, men jag tycker ändå att Spiral Stairs har hittat en skön blandning skivan igenom.

Spiral Stairs kör sin grej och det blir schysst på nåt sätt. "Original Fryday" är riktigt grym, återigen, körsången är ju för härlig! Skev och charmig och det får även bli en sammanfattning av bandet.

Julie Rocco - Stardust Fanzine - 2003-02-01

Betyg: 5/10

Tänk dig tidigt nittiotal. Tänkt dig hur arga och fulla av energi de var. Om du känner till det norrländska skivbolaget A West Side Fabrication vet du vad jag menar. Jag pratar om band som This Perfect Day, The Wannadies, The Drowners. De tidiga versionerna av nyss nämnda band. Och även lite Green Day, fast det har väl de redan hört. Jag blir lite nostalgisk.

Spiral Stairs föddes 1998 när norrlands(indie)popen hade lugnat ner sig och nästan försvunnit. Hittills har de hunnit spela in fyra demoskivor, varav de tre första har varit egenproducerade. De har även hunnit med ett basistbyte.

Jag undrar efter några låtar om det finns någon lugn låt. Behövs en lugn låt? Jag har en idé om en version med lugna musik till samma texter. Det funkar nog också, visst kan du tänka dig Belle&Sebastian med samma låttitlar eller liknande?

Handklapp i "First Class Teenage Punk", sånt funkar alltid. "You Don't Got Style If You Don't Got Your Own (You're A Whore)" är den med längst titel, är den fartiga låten, kortaste låten. Låter rätt radikal.

Kan tänka mig att Spiral Stairs är bra live, röjigt. Att börja med första låten "You And Me And Alcohol" kan skapa en stämning på ett studenthak! (Jag uppmanar inte till att förtära alkohol.)

I slutet av sista låten börjar min cd-fresstyle att låta konstigt och plötsligt befinner jag mig i fjärde låten "Eating A Boy Called Glue" fast på displayen står det 12:09... och så lång är inte den låten. Är detta medvetet gjort eller bara ett "brännfel"? Evighetsskiva? Ja, kanske ett försök att få folk att lyssna länge på skivan.

Om man skulle ha backat tiden sisådär ett decennium skulle jag kunna tänka mig att lyssna på den här skivan ett tag, men nu har jag kommit förbi den tiden och jag blir bara lite nostalgisk och låter det passera. Men för er som känner er tilltalad till Spiral Stairs energiska poprock kan jag ju rekommendera att lyssna på den här skivan.

Tillbaka